I många årtionden har vi fått höra om alla de utmaningar som vårt innanhav står inför – överfiske, miljögifter, övergödning och bottendöd, för att nämna några.
Larmrapporter från forskare och miljöorganisationer har duggat tätt men så sakteliga har politiker och myndigheter tagit sig an problemen. Glädjande nog kan vi se att åtgärder ger resultat, Östersjön blir sakta bättre.
Förändring tar tid
Långsiktigt arbete inom jordbruket och att flera länder gjort stora investeringar i moderna reningsverk har bidragit till att övergödningen från land minskar. Mängden miljögifter minskar också sedan vi steg för steg förbjudit ämnen som visat sig vara skadliga för både människa och hav.
”Många av de miljögifter som vi tidigare släppt ut fortsätter att omsättas”
Men förändring tar tid, väldigt lång tid. Mängden fosfor som finns lagrad i Östersjöns sediment och som frigörs när bottnarna blir syrefria uppgår till flera hundra tusen ton. Många av de miljögifter som vi tidigare släppt ut fortsätter att omsättas av djuren i havet under årtionden och den stora torsken, som är Östersjöns viktigaste rovfisk och fyller en viktig funktion för ekosystemet, håller på att försvinna. Det senare sker framför ögonen på några av världens mest progressiva miljönationer!
Historiskt har vi kunnat fiska ungefär 200,000 ton torsk varje år i Östersjön. Idag kan yrkesfisket knappt fånga 20,000 ton. Forskarna ser flera orsaker till att beståndet av torsk i Östersjön sjunkit så snabbt. En förklaring är ett kraftigt ökande sälbestånd som också sprider en parasit som skadar torsken, å andra sidan började tillväxtminskningen innan sälbeståndet växte sig stort.
Det moderna bottentrålfisket
Andra faktorer är syrebrist i torskens lekområden och för små saltvatteninflöden från västerhavet, vilket kan vara en viktig delförklaring till varför torsken är försvunnen i två av tre lekområden i Östersjön.
”Det har på några decennier förvandlat torsken från storväxt matfisk till en småväxt dvärg.”
Men ingen enskild faktor har påverkat torsken så mycket som det moderna bottentrålfisket. Det har på några decennier förvandlat torsken från storväxt matfisk till en småväxt dvärg. Detta ”tusenbrödrabestånd” har utvecklats genom att de större och mer snabbväxande fiskarna fångas, medan beståndet av småvuxen torsk blir allt större. Något som ytterligare förstärker den svaga tillväxten hos torsken är att småtorskarna konkurrerar om samma föda vilket leder till födobrist och i förlängningen svält.
Begränsad näring
Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har uppdraget att fastställa kriterier för god havsmiljö. I princip samtliga kriterier är baserade på biologiska bedömningar, utom det kommersiella fisket där god havsmiljö också ska ta hänsyn till ekonomiska och sociala kriterier i enlighet med den gemensamma fiskepolitiken. (HaV rapport 2017:32)
”Fiskenäringen är mycket begränsad till både sysselsättning och värde.”
Det svenska torskfisket i Östersjön bedrivs av bottentrålare från hela Sverige. Totalt har 40 båtar licens, men sannolikt är det färre än hälften som fiskar i någon större omfattning. Fiskenäringen är alltså mycket begränsad till både sysselsättning och ekonomiskt värde. Samtidigt stöds den av stora subventioner som i sin tur kräver en omfattande byråkrati.
Politikens stora fokus på fiskenäringen, höga förvaltningskostnader och direkta subventioner ska alltså ställas mot miljökonsekvenserna av ett torskbestånd i Östersjön på väg mot kollaps.
Genererar stora värden
Det ska också ställas mot andra sätt att utnyttja de marina resurserna. SCB uppskattar att ca 1.4 miljoner svenskar årligen ägnar sig åt fritidsfiske vilket direkt och indirekt genererar värden på flera miljarder kronor (SCB JO 57 SM 1801).
Vi på BalticSea2020 vill rädda Östersjötorsken. Vi tror att ett förbud mot bottentrålning är ett viktigt första steg som skulle få stor betydelse för torskens möjlighet till snabb återhämtning och tillväxt. Det är också ett beslut som våra politiker kan ta. Och vem vet, kanske kommer du och jag om några år kunna ro ut och fånga en stor torsk någonstans utmed vår östra kust!