Sveriges kommuner har ett viktigt övergripande ansvar i arbetet med att säkerställa en god vattenkvalitet. I arbetet med att formulera åtgärdsprogram krävs ofta extern specialistkompetens som kan bidra till att prioritera och strukturera det långsiktiga åtgärdsarbetet.
Vattendirektivet och miljökvalitetsnormerna är juridiskt bindande och innebär i regel att vattenförekomster ska ha god ekologisk och kemisk status.
Behovet av förbättringsåtgärder är stort. Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram övergripande åtgärdsprogram för Sveriges fem vattendistrikt men många kommuner ser behov av mer preciserade lokala åtgärdsprogram.
Storstadsregionernas vattenmiljöer är ofta övergödda. Där är det dessutom ofta tätbebyggt och svårt att hitta lämplig mark för reningsanläggningar. En övergödd vattenmiljö riskerar att drabbas av algblomning och syrebrist.
Övergödda sjöar och vikar hamnar lätt i en negativ spiral
Problematiken med övergödning leder ofta till en negativ spiral eftersom sjön eller viken så småningom börjar att göda sig själv när näring läcker från botten. För kommunerna gäller det att bryta den cirkeln. Det anser Daniel Stråe, miljökonsult på WRS, Water Revival Systems, ett Uppsalabaserat konsultbolag som bistår kommuner med specialistkompetes kring bland annat lokala åtgärdsprogram.
Miljökvalitetsnormerna innehåller bland annat gränsvärden för halter av näringsämnen, metaller och organiska föroreningar. För att nå dessa måste ofta reningsåtgärder anläggas av kommunerna. De arbetar även med informationsspridning till exempelvis hästgårdsägare, lantbrukare, hushåll med enskilda avlopp och andra verksamheter som kan bidra till förbättrad vattenkvalitet i kommunen.
− Vi stöttar kommunerna i deras arbete med lokala åtgärdsprogram genom att ta fram beslutsunderlag där vi strukturerar den ofta komplexa problembilden och ger förslag till prioriteringar bland de lokala åtgärder som behöver genomföras. Vi har bland annat arbetat för Stockholms stad och Uppsala kommun, säger Daniel Stråe.
Långsiktigt arbete
I arbetet med det lokala åtgärdsprogrammet bör kommunerna kartlägga och kvantifiera källorna till vattenföroreningarna men även kartlägga brister i den fysiska miljön, till exempel vandringshinder. I nästa steg föreslås relevanta, realistiska, om än ofta kostsamma, åtgärder.
− Vi har gedigen specialistkompetens kring dessa frågor och hoppas få förmånen att fortsätta använda den i vattnens och kommunernas tjänst så länge det behövs, säger Daniel Stråe.