Lantbruket är en del av svensk basnäring och en betydande arbetsgivare till landsbygdskommuner. Omsorgen och engagemanget för landsbygden och lantbrukets betydelse är inte oväntat större under ett valår.
Det klingar lätt av då regering och riksdag snabbt prioriterar andra frågor när mandatperioden tar vid. Det har blivit särskilt tydligt för oss som finns i näringen när nu intresset förbytts till skattehöjningar och regler som ytterligare bidrar till försämrade produktionsvillkor för lantbrukaren. I tillägg har lantbruket blivit föremål för en debatt där kossornas fisar beskriver lantbruket som en miljöbov.
Jag blir kritisk när det svenska lantbruket beskrivs – utan relativa jämförelser
Den svenska allmänheten kan genom allmänmedia i storstäderna ta del av nyheter om svenskt lantbruk. Den informerar om hur det svenska lantbrukets ko-fisar medverkar till att miljön i världen förstörs. Självfallet skall en näring som det svenska lantbruket tåla en granskning. Men jag blir kritisk när det svenska lantbruket beskrivs – utan relativa jämförelser i form av bilar, charterresor eller annan industri – som särskilt ansvarigt.
Diskussionen saknar, åtminstone, en dimension. Var är miljöansvaret, ur ett globalt och miljömässigt perspektiv, när vi äter mat som transporterats från länder vars produktion i mindre grad tar hänsyn till miljön? Transporter har en påverkan på miljön som rimligtvis är mer negativ än kossornas fisar. Att man dessutom, utan att problematisera, godtar det faktum att den importerade maten inte följer den fördyrande lagstiftning som svenska producenter måste följa, är helt enkelt bisarrt. Det är ett grundläggande felslut och att politikerna inte reagerar eller orkar ta i denna fråga, är ett exempel på att vi är en bransch som inte har maktens öron. Och detta i en tid då mat och kockar toppar alla typer av mediala kanaler.
Det är fördomsfullt och falskt
I tillägg till debatten om lantbruket som miljöbov gick det för en tid sedan att ta del av ”Listor på mesta bidragstagarna” via Aftonbladet. Eftersom det fanns en avsaknad av bakgrundsbeskrivning till dessa listor, går det inte att utesluta att majoriteten av läsarna lätt bildar sig uppfattningen att lantbrukare i allmänhet lever ett prima liv på sina bidrag. Bilden av förmögna lantbrukare rimmar emellertid illa med den verklighet majoriteten lever under. Att betrakta svenska lantbrukare som en miljöbov som åtnjuter gigantiska bidrag är djupt förolämpande mot de hårt arbetande entreprenörer som vi möter i vårt dagliga arbete. Det är fördomsfullt och falskt. Istället är det så att det svenska lantbruket behövs för ett hållbart Sverige! Här finns både kunskap och vilja till förändring och utveckling – den som Livsmedelssverige och övriga Europa så väl behöver idag!
Våra politiker måste nu våga ta ansvar för svensk basnäring
Jag skulle vilja ha en rejäl diskussion om den fortsatt minskande självförsörjningsgraden för livsmedel i Sverige – liknanden den som uppkom under Folk & Försvars konferens tidigare i år. En ökad självförsörjningsgrad är förenlig med vårt ansvar för miljön och borde därför vara viktig för alla intressegrupper – oavsett om du vill äta kött eller har andra ideologiska utgångspunkter.
Det innebär också ett krav på storstädernas debattsidor att ge utrymme för åsikter från dem som arbetar aktivt i näringen – som har kunskapen, erfarenheten och viljan – och inte bara förlita sig till konsumenten. Det betyder inte att konsumenten inte är viktig. Vi är alla konsumenter. Men vi behöver också ha in fakta och kunskap som inte bara baseras på en ensidig medialogik där den som skriker högst vinner.
Våra politiker måste nu våga ta ansvar för svensk basnäring. Det kräver en förståelse för helheten – en handlingskraftig politik där pragmatism går före goda intentioner. Att ensidigt lyssna på populistiska enskildheter, har inneburit att näringen idag betalas av lantbrukets företagare. Det skapar en osjälvständig och kortsiktig lantbruksnäring utan utrymme för förbättringar när det gäller god livsmedelsproduktion och ansvarsfullt miljötänk.